Lunnarps Bollklubb

Här kommer en berättelse som en av klubbens grundare, Calle Broberg har skrivit på våran hemsida som vi hade i slutet av 90 talet.

 

Historien Om Lunnarps Bollklubb
            Av: Calle Broberg
            Hej!
           
            En dag när Martin, vårt barnbarn, kom på besök, så blev det samtal
            omkring vårt kära LBK. Jag tog fram mitt medlemskort och han fann
            då, att klubben även hade egen hemsida: lunnarpsbk.just.nu.
           
            Naturligtvis var jag nyfiken på vad vi kunde läsa där och han lovade
            mig, att plocka fram vad han kunde finna på datan. Överraskad att
            finna LBK på datan var jag inte, för LBK har alltid varit framåt.
           
            Jag kommer naturligtvis också följa, vad som kommer på LBK:s hemsida
            i framtiden. Av texten framgick, att om det fanns något att skriva
            om, så var man välkommen med detta. Skriv gärna i Gästboken.
           
            Jag som alltid lidit av skrivklåda, tycker att det kunde kanske vara
            av intresse, att se tillbaka till tiden när LBK startade.
           
            Under andra världskrigets dagar blev det allt svårare att kunna
            samla lagen i de lägre serierna, då grabbarna låg i lumpen. Så även
            för Lunnarps idrottsförening. Dessutom var inte ekonomin den bästa,
            varför LIF inte deltog i något seriesystem utan var "vilande".
           
            Under dessa år spelade vi i olika klubbar på Österlén, men våra
            förhoppningar var naturligtvis att åter kunna spela hemma i Lunnarp.
           
            Efter ett par år var vi några, som diskuterade möjligheten att bilda
            en idrottsförening. Att fortsätta i den gamla klubbens namn var
            förenat med en del ekonomiska åtaganden, som vi ansåg oss inte klara
            av. En av förutsättningarna för att bilda en ny idrottsklubb var ett
            godkännande från Riksidrottsförbundet. Vi tillskrev förbundet, men
            fick till svar, att det fanns inte underlag att ha två föreningar på
            en sådan liten ort. Efter en livlig korrespondens och där
            Fotbollsförbundet kontaktats fick vi godkännande att bilda en ny
            förening.
           
            Vi satte in en annons i Ystads Allehanda och en kväll träffades vi
            på dåvarande Allan Svenssons Café.
           
            Många hade sökt sig dit och Gunnar Olsson hade vi bett att leda
            sammanträdet. Ett flertal ansåg att vi borde fortsätta i Lunnarps
            IF:s namn. Då vi påtalade de problem detta skulle medföra fick
            förslaget att bilda en ny förening "LUNNARPS BOLLKLUBB" majoritet.
           
            Naturligtvis var det nu viktigt att vi visade en framåtanda, så att
            alla skulle se att nu kommer LBK bli respekterade för sin
            verksamhet.
           
            Bland annat blev beslutat att medlemskort skulle införskaffas och
            medlemsavgiften fastställdes till tre kronor. Hur skulle vi få detta
            att fungera, då det varit helt ute under flera år. Detta delvis
            beroende av en revy, som LIF stått bakom, och där man mer eller
            mindre skrivit något ofta förklemande om olika personer i kommunen.
            Det var därför viktigt att vi besökte de personer, som var mest
            irriterade på den gamla idrottsföreningen. Jag minns, att vi då
            beslutade att besöka vår lärare i Lunnarp som dessutom var
            kommunalkassör. Jag åtog mig uppdraget att gå dit medan de andra
            förväntansfullt undrade hur det skulle gå. Efter att ha övertygat
            min lärare om att vi inte skulle lida för vad en annan generation
            medverkat till, blev han medlem nr 1. Detta visade sig vara ett
            taktiskt drag, då många av de personer vi besökte ställde frågan
            "har ni varit hos läraren och sålt medlemskort" och vi då svarade,
            han var den förste som köpte medlemskort. Då gick försäljningen som
            en dans.
           
            Fotbollsplanen där den varit tidigare arrenderades av Anders
            Mårtensson i Prästgården för 50 kr per år. Nu skulle vi försöka
            komma med i seriesystemet. Detta misslyckades varför vi deltog i en
            serie som fick namnet Österléns Pokalserie och denna erövrade LBK
            med bred marginal.
           
            Under året hade vi med snickare Gunnar Nilssons hjälp byggt
            omklädningsrum. Vi grävde en brunn och tvättade oss i några
            tvättfat, som vi hade införskaffat.
           
            Nu fick vi storhetsvansinne och talade om, att lägga om planen och
            bygga omklädningspaviljong.
            Detta var förenat med stora kostnader, men genom lotterier och hyra
            av bl a Norratorps dansbana, så skrapade vi ihop ett grundkapital.
            Dessutom var vi övertygade om, att vi genom ideellt arbete skulle
            kunna nå våra mål.
           
            Inför samgåendet med Smedstorps Kommun 1952 sökte vi ett bidrag från
            dåvarande Kverrestads Kommun som beviljade oss 5.000 kr. Samtidigt
            beslutade vi, att inköpa ett markområde för att anlägga
            fotbollsplaner och påtänkt idrottspaviljong. Detta ordnades genom
            samarbete med kommunen och marken skulle betinga en kostnad på 4.000
            kr. Efter mycket strul fick vi till sist köpet att gå i lås beroende
            på att vi fick kontakta stiftsnämnden att påskynda ärendet hos
            kyrkorådet.
           
            Bl a minns jag, att vi tecknade oss för frivilligtimmar och om dess
            inte fullföljdes, så kostade detta den som svikit löftet. Beloppet
            var nog skäligt men jag vågar tro, att om det fanns någon, som inte
            fullföljde sitt löfte så fanns det godtagbara skäl.
           
            Visst var det motigt ibland och det tycktes, som om vi tagit oss
            vatten över huvudet, men allt ordnade sig till sist. Problemet var
            framför allt byggnaden. Däremot gick det förträffligt vad gäller
            fotbollsplanerna. Efter förslag från Ultuna provningsanstalt, dit vi
            översänt jordprov, infordrades anbud på sammansättning av gräsfrö.
            Dessutom hade ett enastående arbete nedlagts på plockning av sten,
            utkörning av kalk, som vi fick gratis från sockerbruket i Gärsnäs
            och som Lidholms Åkeri hämtade åt oss.
           
            En lördag i augusti 1956 samlades ortens lantbrukare för att med
            såkorgar på magen ge sig i kast med sådden. De betygade att detta
            skulle bli en förnäm matta och detta har kommande generationer också
            kunnat bekräftat. Jag minns att fröet kostade 3.000 kr, ett
            astronomiskt belopp men värt sitt pris.
           
            1957 kunde vi inviga vår anläggning. Stolta kunde vi konstatera att
            hela anläggningen var betald mycket tack vare LBK:s framgångar i
            YA-cupen 1953 och 1957. Vi var nog flera, som fällde en liten
            glädjetår, när Ingvar Arvidsson hissade vår klubbflagga efter att
            Arvid Andersson från Höör förrättat invigningen. Jag vågar nog
            påstå, att man gick man ur huse för att få en bild av vad vi kunnat
            skapa under 10 år.
           
            Vi har sedan fått se hur kommande generationer fullföljt arbetet
            inom LBK. Ännu ett minnesrikt år är 1987, när vår förnäma anläggning
            fick en ansiktslyftning med den nya paviljongen. Jag vill säga
            "otroligt" och vill rikta ett tack till alla er som på olika sätt
            deltog i arbetet. Dessutom ett tack till Tomelilla kommun för lämnat
            anslag.
           
            Vi skall inte glömma att vid frivilliga brandkårens upplösning fick
            också Bollklubben ett bra förvaringsutrymme i Brandstationen. När
            man dessutom fick överta gamla föreningsparken och där bygga en
            trivsam byggnad, så måste jag tillstå att visst är LUNNARPS
            BOLLKLUBB något att vara stolt över.
           
            Jag har vid olika tillfällen framhållit vår fina anläggning för
            arbetskollegor och andra bekanta. En dag kom jag till en bekant, som
            besökt Österlén tillsammans med en före detta Smedstorpsbo.
            "LUNNARP" det är deras idrottsklubb Calle skryter med. Man beslutade
            att köra dit och solen stekte, så man bestämde att dricka kaffe på
            idrottsplatsens altan. Då kom en LBK:are och de tillstod att det var
            Calle som alltid skröt om idrottsplatsen, som föranlett besöket. Vid
            ett sammanträffande med vederbörande sa han "vi förstår att du är
            stolt över er anläggning" och av denna anledning besöker jag alltid
            idrottsplatsen /Lunnevi/ när jag hälsar på i Lunnarp.
           
            Ett varmt tack till er alla, som under årens lopp fullföljt de
            ambitioner, som vi en gång ställde. Vi kan verkligen vara stolta
            över vårt LUNNARPS BOLLKLUBB.
           
            Calle
            Medlem nr 6 - för alltid